Jonathans försök till uttryck

Det är märkligt det här med att prestera.

Idag satt jag på pendeln från jobbet med C och B (störtsköna snubbar f ö, kan vara för att de jobbat så kort på Dagab) och snackade om snitt (hur många kolli man plockar i timmen) vilket är det övermänskligt viktigaste som finns på kolonial eftersom det är det som avgör hur mkt mer än 116,70 du kommer att tjäna i timmen (grundlönen). Det märkliga är att vi sitter på tåget och de snackar om hur jäkla högt och ouppnåeligt ”målet” från ledningen är, 130 i timmen, medans jag har gjort 140-160 i stort sett sen jag började räkna. När vi sitter på pendeln då så kan jag ju inte annat än hålla med, 130 är förbannat högt, eftersom om man ska plocka i en hyfsad takt och inte paja ryggen så landar man närmre 110-120.

Arbetare på kolonial: Hej, min rygg är trasig. Dagab: Jaha? AK: Ja, så jag undrar om jag kanske skulle kunna få plocka lite lugnare. Dagab: Hehe, det var roligt sagt. Nej, ta en Ipren.

Det är åt helvete i blåsten, när 90% av en arbetsplats har ryggproblem så är det en skandal i alla branscher förutom lager, där är det legio. Lagerlegio. Lego är annars också ett väldigt bra sätt att beskriva mitt jobb, ta 150 olika tunga, olikformade delar och bygg en rektangel.

… … right:)

Men det är bra med mig, förhoppningsvis får jag ledigt imorgon så kan jag gå på Es födelsedagspartaj, heres for teh partaay —> 🙂

Sussa sött ni med riktig dygnsrytm;) Kram

Tja!

Jag tänkte dra igång det här igen, försökte ju förut att göra varje dag men har kommit på att jag inte hade tillräckligt mkt att säga, så jag kommer att lägga upp en ny liten film varannan dag och varannan skriva något trevligt.

Det här är f ö första gången jag någonsin klippt i en film, grymt skoj:)

Hoppas du gillar

Kram kram/J